Funderar du över hur kameran fungerar och vad de olika funktionerna i kameran gör? Du har kanske hört och läst om slutartid, bländare, iso-tal, brännvidd och vitbalans med fler Men vad är det för något och hur påverkar dom bilden? Jag vill här försöka förklara för dig hur detta fungerar och hur de påverkar varandra. Har du några frågor är du välkommen att ställa dem nedan och jag skall försöka svara så gott jag kan.
Klicka på en bild för att göra den större!
Slutartiden anges i delar av en sekund eller i hela sekunder (1/1000s, 60/1s, 1/4s, 4"s, osv). Slutartiden är den tid som kameran släpper in ljus till sensorn. Sensorn är den del i kameran som fångar själva bilden, förr användes film för detta. Ju längre tid ljuset kan belysa sensorn desto ljusare blir bilden. Men en för lång slutartid kan orsaka så kallad rörelseoskärpa, det betyder att bilden blir suddig på grund av att kameran rör på sig. Kortare slutartid fångar alltså in mindre ljus, ger en skarpare bild även när det rör sig och skapar en mörkare bild. En längre slutartid ger en ljusare bild men om motivet eller du rör sig för mycket blir bilden suddig. Men ibland vill man a oskärpa i en bild för att få en känsla av rörelse, exempelvis forsande vatten eller en mc som kör fort.
Slutartiden anges i delar av en sekund eller i hela sekunder (1/1000s, 60/1s, 1/4s, 4"s, osv). Slutartiden är den tid som kameran släpper in ljus till sensorn. Sensorn är den del i kameran som fångar själva bilden, förr användes film för detta. Ju längre tid ljuset kan belysa sensorn desto ljusare blir bilden. Men en för lång slutartid kan orsaka så kallad rörelseoskärpa, det betyder att bilden blir suddig på grund av att kameran rör på sig. Kortare slutartid fångar alltså in mindre ljus, ger en skarpare bild även när det rör sig och skapar en mörkare bild. En längre slutartid ger en ljusare bild men om motivet eller du rör sig för mycket blir bilden suddig. Men ibland vill man a oskärpa i en bild för att få en känsla av rörelse, exempelvis forsande vatten eller en mc som kör fort.
Bländaren är ungefär som ögats pupill, den reglerar hur mycket ljus som släpps in i kameran. Ett större hål släpper in mer ljus och ett mindre gör det motsatta. Men här är siffrorna inte helt logiska, ett högre tal släpper nämligen in mindre ljus än ett lågt tal. Bländare anges i f-steg (f1.4, f2.8, f5.6, f11, osv). Bländare kontrollerar även hur mycket som skall vara skarpt i en bild, detta kallas för skärpedjup. Om du använder en liten bländare exempelvis f16 så är både sådant som är nära dig, och sådant som är långt borta skarpt. Om du däremot skulle fotografera med bländare f1.8 så är det bara en mycket kort sträcka framför dig som är skarp. Skärpedjupet styrs även på fler sätt, vilket du kan läsa om lite längre ner.
ISO är ljus-känsligheten på sensorn/filmen. Med ett högre iso-tal är kameran mer känslig för ljus och skapar då en ljusare bild än ett lågt iso-tal. Däremot ökar mängden brus/kornighet i en bild allt eftersom man höjer kamerans iso. Med hjälp av slutartiden och bländaren bör du försöka hålla iso-talet så lågt som möjligt. Men de flesta moderna kameror klarar av iso 800 utan några problem. Det bästa är att du provar dig fram för att se var var gränsen för användbara bilder går på just din kamera. Kameran mår inte på något sätt dåligt av högt iso, men bildens kvalité försämras allt eftersom iso höjs.
I bilderna nedan är effekten något förstärkt:
I bilderna nedan är effekten något förstärkt:
Brännvidd beskriver objektivets förstoringsgrad, alltså hur mycket zoom det är. En kortare brännvidd så som 16mm fångar ett bredare perspektiv, och en längre brännvidd så som 200mm ger ett smalare perspektiv, alltså mer zoom och större förstoring. Objektiv med en kortare brännvidd (ca <30mm) kallas för vidvinkel, riktigt korta brännvidder (ca <15mm) brukar kallas för fisheye, och en längre brännvidd kallas för tele (100>mm). Oftast räknas ett 50mm objektiv som ett normalobjektiv, men detta varierar lite, bland annat beror det på hur stor kamerans sensor är. Om kameran har en större sensor blir förstoringen mindre än en mindre sensor och samma brännvidd. Ett exempel: Om du har ett 100mm objektiv på en kamera med så kallad fullformatssensor (36x24mm) och du sedan sätter det objektivet på en kamera med en så kallad crop-sensor så är den sensorn mindre och ger därför mer förstoring. En APS-C sensor ger ca 1,5ggr förstoring vilket betyder att ett 100mm onjektiv blir som ett 150mm objektiv monterat på en fullformatskamera.
Brännvidden kontrollerar även skärpedjupet, en lång brännvidd ger ett kort skärpedjup, medans en kort brännvidd ger ett stort skärpedjup. En till sak som påverkar skärpedjupet är avståndet, desto närmare motivet är desto kortare blir skärpedjupet.
Brännvidden kontrollerar även skärpedjupet, en lång brännvidd ger ett kort skärpedjup, medans en kort brännvidd ger ett stort skärpedjup. En till sak som påverkar skärpedjupet är avståndet, desto närmare motivet är desto kortare blir skärpedjupet.
Vitbalansen bestämmer vilken färgtemperatur en bild får. Färgtemperatur mäts i Kelvin (K). En kall färgtemperatur så som 2500K ger en blåaktig bild, medan en varm färg som 10000K ger en gulaktig bild. Vilken vitbalans du ska använda beror på vilken typ av ljus du befinner dig i. Om du fotograferar i glödlampsljus bör du välja en kallare vitbalans för att kompensera för det varma ljuset som en glödlampa ger. Om du däremot fotograferar där ljuset är kallt (blått), exempelvis led-belysning bör du använda en varmare vitbalans om du vill få ett verklighetstroget resultat. Men vitbalansen måste inte användas för att återspegla verkligheten, du kan lika gärna använda den för att få en känsla i bilden.
I kameran finns flera vitbalans-förinställningar exempelvis: glödlampa, lysrör, skugga, molnigt, dagsljus, blixt. glödlampa och de flesta typer av lysrörs-förinställningarna ger en kallare bild medans de övriga ger jämförelsevis varmare bilder, moln och skugga ger extra varma bilder. I en del kameror (ofta dyrare och mer avancerade) är det möjligt att ställa in vitbalansen till en specifik temperatur, men många av de billigare kamerorna saknar denna funktion, men det brukar ändå finnas en funktion där du kan ta en bild av en vit eller neutral grå yta för att kameran ska mäta vitbalansen. Mer exakt hur du gör på din kamera får du läsa i manualen.
Färgen i bilden regleras inte bara av färgtemperaturen, utan även av färgtonen där man ger bilden mer eller mindre grönt. Desto mindre grönt desto mer magenta (magenta är motsatsfärgen till grönt). Detta med färgtonen märk speciellt på lysrör, det är därför kameran ofta har flera olika typer av lysrörsinställningar, vissa ger ett grönare ljus och andra mer åt magenta-hållet. Om färgtonen står på exempelvis +10 så har bilden lite extra magenta i sig medans ett negativt värde ger lite mer grönt i bilden.
I kameran finns flera vitbalans-förinställningar exempelvis: glödlampa, lysrör, skugga, molnigt, dagsljus, blixt. glödlampa och de flesta typer av lysrörs-förinställningarna ger en kallare bild medans de övriga ger jämförelsevis varmare bilder, moln och skugga ger extra varma bilder. I en del kameror (ofta dyrare och mer avancerade) är det möjligt att ställa in vitbalansen till en specifik temperatur, men många av de billigare kamerorna saknar denna funktion, men det brukar ändå finnas en funktion där du kan ta en bild av en vit eller neutral grå yta för att kameran ska mäta vitbalansen. Mer exakt hur du gör på din kamera får du läsa i manualen.
Färgen i bilden regleras inte bara av färgtemperaturen, utan även av färgtonen där man ger bilden mer eller mindre grönt. Desto mindre grönt desto mer magenta (magenta är motsatsfärgen till grönt). Detta med färgtonen märk speciellt på lysrör, det är därför kameran ofta har flera olika typer av lysrörsinställningar, vissa ger ett grönare ljus och andra mer åt magenta-hållet. Om färgtonen står på exempelvis +10 så har bilden lite extra magenta i sig medans ett negativt värde ger lite mer grönt i bilden.
RAW ett begrepp för att beskriva kamerans förlustfria filformat. Kameran kan spara bilder i .jpg men även i ett format som kallas för RAW, men själva filändelsen varierar från märke till märke, .nef .cr2 och .dng är bara några exempel. Men i kameran brukar det kallas för RAW. Vad RAW innebär är att all information som träffar sensorn sparas utan någon komprimering. Detta betyder att när du senare ska redigera bilderna så kan du exempelvis ljusa upp bilden ganska rejält utan att bilden blir konstig. I en vanlig jpeg-bil "slängs" nästan all information som inte syns på bilden bort. Däremot behövs det speciella program för att redigera och konvertera RAW-filer. RAW-filer går för det mesta inte öppna med datorns inbyggda bildvisare. Om du fotar i RAW behöver du inte tänka på vitbalansen, den kan du enkelt ändra senare i datorn. På grund av att mer information sparas blir filerna betydligt större än .jpg-filer men med tanke på hur mycket mer det går att göra med bilderna så är det värt det.
Exempel på program som används för att hantera RAW-filer:
Adobe Photoshop Lightroom: Är den ultimata lösningen för ett smidigt arbetsflöde, där finns både ett bibliotek och en mycket bra framkallningsmodul för bilderna. Däremot är det inget program för att klona och göra avancerade bildmanipulationer. Men för att hantera RAW-filer både redigering och lagring så ä Lightroom det bästa på marknaden enligt mig och många fler fotografer.
Adobe Photoshop: Både Photoshop Elements, CC och CS versionerna kan hantera RAW-filer men inte alls lika smidigt som Lightroom. Camera RAW som Photoshops RAW-redigerare heter saknar en del funktioner som Lightroom har. Däremot när det kommer till avancerad bildmanipulering är Photoshop det bästa på marknaden enligt mig och många fler fotografer.
RAW Therapee: är ett gratis alternativ till lightroom men det saknar flera funktioner och många funktioner är inte lika avancerade som i Lightroom. Men vill du absolut ha ett gratis program för RAW-hantering så är RAW Therapee ett alternativ värt att titta på.
I exemplet nedan så gick det visserligen få fram en del data som såg förlorad ut, men på grund av den hårda komprimeringen finns det inte tillräckligt med information för att resultatet ska bli bra, det blir istället randigt.
Exempel på program som används för att hantera RAW-filer:
Adobe Photoshop Lightroom: Är den ultimata lösningen för ett smidigt arbetsflöde, där finns både ett bibliotek och en mycket bra framkallningsmodul för bilderna. Däremot är det inget program för att klona och göra avancerade bildmanipulationer. Men för att hantera RAW-filer både redigering och lagring så ä Lightroom det bästa på marknaden enligt mig och många fler fotografer.
Adobe Photoshop: Både Photoshop Elements, CC och CS versionerna kan hantera RAW-filer men inte alls lika smidigt som Lightroom. Camera RAW som Photoshops RAW-redigerare heter saknar en del funktioner som Lightroom har. Däremot när det kommer till avancerad bildmanipulering är Photoshop det bästa på marknaden enligt mig och många fler fotografer.
RAW Therapee: är ett gratis alternativ till lightroom men det saknar flera funktioner och många funktioner är inte lika avancerade som i Lightroom. Men vill du absolut ha ett gratis program för RAW-hantering så är RAW Therapee ett alternativ värt att titta på.
I exemplet nedan så gick det visserligen få fram en del data som såg förlorad ut, men på grund av den hårda komprimeringen finns det inte tillräckligt med information för att resultatet ska bli bra, det blir istället randigt.